Jag har ju gått ner mycket i vikt sen jag fick Ludde, för lite mer än ett år sedan. Det är skitskönt o underbart o mitt liv blir bara bättre utan en massa övervikt.
Det som är så himla tråkigt bara är när folk tycker att jag är ytlig för att jag gjort det. Att jag är ett offer för den utseendehets som jag så hatar.
Att jag om jag var trygg i mig själv, hade vågat vara tjock.
Det är så löjliga åsikter att jag knappt ens orkar säga emot.
Men det kan faktiskt vara så att man gör det för hälsans skull. O min hälsa blir bättre utan övervikt. Både den fysiska o den psykiska för nu är jag kapabel att leva som jag vill. Jag orkar med de där långa promenaderna, jag orkar klättra på lekplatsställningar med mina barn, jag orkar jaga dem när de vill leka monster o jag kan sitta på en liten stol i skolan en hel dag utan att få ont i hela kroppen.
Så nej, jag gjorde det inte för att bli snygg. O tur var väl det, för det blev jag inte. Jag passar inte bättre in i nån mall eller uppfyller nån stereotyp.
Men mår bra, det gör jag.
Ååååhh, så snygg jag blev.
Från rosenskimrande till ilsket rött. 
Så ser min mage oxå ut;) härligt med någon som ser “vanlig” ut efter att fått två barn, har inte möt de reaktioner du fått utan snarare känt av det tvärtom att man inte lyckats gå ner tillräckligt fort, oavsett så är det fel reaktioner! Viktigast är att man mår bra! Kramar